KIMNAR

Slutat amma
Nu har jag bestämt mig för att sluta amma! Whaaaat säger ni?? Vilken dålig mamma! Ring socialen hallå?? 

Nej men lite seriöst nu då. Jag slutade amma i förrgår, inne på andra dagen och mina bröst känns som om de ska fullkomligt explodera. Har ju egentligen inte ammat på en månad utan bara pumpat. Elma gillar ju ej mina tuttar längre utan föredrar flaskan pga hon är smart och har fattat att flaskan ger henne mer mat snabbare. Jag har alltså enbart fungerat som en mjölkko som mjölkar ur med den elektriska pumpen fem gånger om dagen. Det kändes inte hållbart. Dels glömde jag bort att mjölka ur hela tiden vilket gjorde att brösten blev sprängfulla hela tiden. Dels tar det orimligt mycket tid att sitta och pumpa ut. Sen så är det jättejobbigt att hålla på och värma mjölk, diska pumpar och ha den konstant överhängande känslan av att mjölken inte räcker till. Förresten så upplever vi att Elma gillar ersättningen bättre, hon blir ju mättare av den. Så jag bestämde mig för att sluta. Bokade in en tid med min läkare på adhd-mottagningen så jag äntligen kan börja med min medicinering. Så kortfattat här är mina argument för att sluta amma om ni tycker det känns förskräckligt gjort av mig:

1. Elma gillar flaskan bättre än bröstet.
2. Jag gillar inte att amma pga kan inte sitta still = jag blir en sämre mamma som stressar upp mig vid varje amningstillfälle. Första månaden kändes det mysigt när vi fortfarande höll på att lära känna varandra, nu är det bara ett ångestmoment, vi gosar ju hela tiden ändå.
3. Elma blir mättare och sover bättre på ersättningen. 
4. Wille och jag kan dela på matningarna, alltså en mycket bättre lösning ur ett jämställdhetsperspektiv.
5. Jag vill inte behöva ha läckande och värkande bröst i tråkiga amningskläder. Jag vill kunna ha på mig en vanlig t-shirt eller klänning utan att behöva tänka på hur bröstet ska kunna lirkas ur på ett bra sätt. 
6. Jag behöver börja med min adhd-medicinering för att kunna bli en bättre mamma som kan fokusera på att ta hand om mitt barn istället för att klättra på väggarna hemma med konstant överenergi.

Om någon har några frågor på det ber jag er hålla dem för er själva. 

För övrigt har jag tänkt ganska jättemycket på en sak. Var på en fest för några veckor sen och då kom det fram att jag hade en 7 veckors bebis hemma. Det lyftes väldigt mycket på ögonbrynen och rynkades i pannorna. "Men va? Vem tar hand om henne då? Hur äter hon?". Eh ja hon har ju en pappa? Jag blir tokig på denna attityd alltså. Bara för att jag är en morsa måste jag väl kunna få ha ett eget liv också. Det är ju ingen, alltså INGEN, som skulle rynka på näsan när en pappa går ut och tar några öl med boysen. Hur kan folk påstå sig vara feminister när det uppenberligen inte gäller mammor och deras liv? Vi är två föräldrar, två stycken som har lika stort ansvar för vårt gemensamma barn, varför skulle vi inte kunna dela på egentiden också? Jag sitter hemma med bebisen 95% av min tid, då måste jag väl kunna få ta mig ut och träffa lite andra människor och få lite nya intryck jag också? 

Blev ett jävla rantande här nu men så kan det vara ibland. Idag har vi en innedag, kollar på dag-tv och sitter i pyjamasen. Det är ju väldigt mys det också. På lördag ska vi på Underbara barn-mässan och sen ska jag på middag hos Suss. Jennifer har vunnit en privat vegansk kock som ska laga trerätters och jag lyckades tigga till mig en plats på denna förmodligen fantastiska middag!



Svårt att fatta att det här är samma bebis?? 9 veckor emellan herreguuuu vad tiden går fort och vilka gulliga lår hon har <3 <3 <3 <3
#1 - mandisgirl

what trodde folk visste bättre.. klart mammis ska ut och fezta! saknar er lilla familjen <3