KIMNAR

Del 3: Sånt jag önskar att jag hade vetat innan jag blev gravid
Här kommer del tre i succéserien "Sånt jag önskar att jag hade vetat innan jag blev gravid":

7. Det finns ingenting som heter sova bekvämt under graviditeten
Det är verkligen helt fysiskt omöjligt att försöka hitta en bekväm ställning med en mage som alltid är i vägen. När jag väl har hittat en ställning som känns okej, med två kuddar mellan benen, en framför magen, en bakom ryggen och fyra under huvudet, ja då blir jag kissnödig så klart. Bara att rulla upp från sängen, göra ett urljud (alltså ett sånt där ljud när man tar i från rövhålet i princip, låter som en brunstig valhona) och sen lite smidigt tassa upp på toaletten. Sen börjar proceduren om, kuddar på alla möjliga ställen och försöka slappna av. Då börjar bebisen leva fan i magen, ligger jag på höger sida så sparkar det på höger sida, vänder jag mig så sparkar det på vänster. När jag lyckas somna in vill kroppen efter några timmar vända sig, då börjar proceduren med att försöka få rull på kroppen och ta sig över till andra sidan. Alla kuddar ska ligga på sin plats och det skapar liksom som en mindre jordbävning i sängen när jag gör mitt vändningsförsök vilket bidrar till att William vaknar, vänder sig på rygg och börjar snarka. Och där va alla mina chanser att få sömn som bortblåsta.

Tips från coachen är att ha ett bra lager med fluffiga kuddar som går att stoppa in under kroppen där det behövs, kör ut eventuella snarkande sambos på soffan och drick inte för mycket vätska innan du ska sova för att minimera kissandet. 



En väldigt talande illustration för hur det känns att ha en otymplig kokropp. 

8. Det går inte att underskatta vikten av att säkerhetskissa
Kanske har framgått ganska tydligt och är allmänt känt att kissnödighet är ett stort problem som gravid. Men att det skulle vara så här sjukt det trodde jag aldrig! Ibland kan det gå 5 minuter mellan gångerna, for realzz. Om man som jag är lite tankspridd och inte alltid tänker på att kissa innan jag går någonstans kan det bli paniksituationer, jag har lokaliserat alla allmänna toaletter i hela Stockholm tack vare denna egenskap.

Tips är att alltid kissa innan du gör någonting, vad som helst, även om du bara ska ner i tvättstugan. Alternativt skaffa vuxenblöja. 

9. Det finns ingenting som säger att man automatiskt blir glad och tillfreds bara för att man är gravid
Det här är nog den viktigaste punkten på hela min långa lista. Gravid är inte synonymt med lycklig. Jätteglad för er som är lyckliga under hela graviditeten, men det är en skev bild som vi bombas med på Instagram och andra sociala medier. Jag kan bara tala för mig själv men jag har varit allt annat än lycklig under min graviditet, självklart mår jag bra stundtals men de första tre månaderna var jag nästan konstant ledsen och hade ångest. Graviditeten i sig var varken oönskad eller ovälkommen, självklart var jag stundtals glad för att vi skulle få en bebis, men hade ett kolsvart mörker runt mig hela tiden.

Jag tror att hormonerna spelar en väldigt stor roll i mitt liv, jag har tillexempel testat alla preventivmedel som finns och ingenting funkar för mig, jag blir personlighetsförändrad. Samma sak gäller med graviditeten tänker jag. Jag har under hela min graviditet ätit Sertralin (en antidepressiv medicin) för min egen skull. Det pågår en ständig debatt om hur skadligt det är för barnet att stoppa i sig mediciner under graviditeten, en alvedon är ju i princip belagt med dödsstraff om man råkar nämna det på familjeliv.se. Jag valde i alla fall att äta antidepressiva under min graviditet, tillsammans med min läkare och barnmorska har jag vägt fördelar och nackdelar. Jag har insett att det är sämre för bebisen att bo i en deprimerad kropp med konstant ångest, jag tar medicinerna både för min och bebisens skull helt enkelt. För mig är det inte ett alternativ att vara utan, då hade jag kanske inte orkar gå igenom graviditeten över huvud taget. Jag förespråkar inte att alla gravida ska äta antidepressiva bara för att jag gör det, självklart ska det vara ett noga övervägt beslut i samråd med läkare, jag vill bara ge min egen syn på saken. 

Jag kommer också fortsätta efter förlossningen ett tag för att vi ska kunna undvika en förlossningsdepression, det är ju också någonting som jag gör för mitt barns skull. Jag vill kunna ge henne en så bra start i livet som möjligt och med en deprimerad mamma skulle det verkligen inte bli något bra utgångsläge. Jag känner att jag behöver försvara mitt val att äta mediciner under graviditeten och drar mig verkligen för att berätta det för folk, nu har jag sagt det här och jag hoppas slippa pekpinnar för det.

Tips vet jag inte om jag har men försök sänka kraven, inse att alla gravida inte är automatiskt lyckliga. Det är okej att vara ledsen hela tiden men om det ledsna är mycket mer än det glada så sök hjälp på din MVC eller vårdcentral.