Tänkte ta upp lite konstiga saker som rört sig i mitt huvud under graviditeten. Så sjukt egentligen att allting cirkulerar kring graviditet när man är gravid. Jag menar det går ju inte mer än 1 minut utan att jag tänker på någonting som har med graviditet att göra. Smart av hjärnan att göra sig förberedd på att det ska komma en bebis och ta upp all min tid resten av livet typ. Här kommer i alla fall lite konstiga tankar jag fått under graviditeten.
Att bebisen egentligen är en kattunge.
En ganska irrationell tanke som dök upp någon gång kring första ultraljudet. Tyckte mer att fostret såg ut som en liten kattunge eller häst på bilden, vilket fick tankarna att skena iväg. Tänk om jag inte har ett människobarn i livmodern? Tänk om det är en liten ponny eller en katt? Inget fel med det egentligen för jag gillar både hästar och katter. Men ja, en ganska konstig tanke helt enkelt. Kan ju ha att göra med att de flesta däggdjursembryon ser nästan identiska ut på ett tidigt stadie, spännande tanke i alla fall.
Att vi ska krocka på väg hem från BB.
Vilket antiklimax! Drömmer om detta typ varje natt. Att vi har en för osäker bil, att vårt babyskydd går sönder bara jag lyfter upp det, att någon kör in i oss, att vi voltar med bilen och både jag och Wille dör och bebisen måste klara sig själv?!! Också en väldigt irrationell tanken men tänker att detta kommer bidra till att jag tvingar Wille att köra i 10 km/h hela vägen hem från förlossningen. Better safe than sorry.
Att jag ska råka krysta ut bebisen när jag är på toan.
Känsliga läsare varnas. Tarmfloran blir ju inte direkt vad den varit under graviditeten. Trög mage är bara förnamnet. Så lite järntabletter på det med. Alltså känns det som jag ibland måste krysta ganska hårt för att tömma mig. Kan då få totala tvångstankar att nu jävlar kommer jag skita ut ungen. Vilket orättvist sätt att få börja livet, i en toalett. Men sen vet jag ju såklart att det inte är riktigt praktiskt genomförbart, ändå gnager den tanken ca 1 gång om dagen.
Att det ska vara en bebis till där inne som har gömt sig bakom den första.
Vet inte vad min totala skräck för att få tvillingar bottnar sig i. Men TÄNK er själva. Om vi nu har ställt in oss på att det ska komma ett barn och så kommer det TVÅ. Nähäe ni. Förstår ju att chansen är minimal att det skulle gömma sig en till där inne, men tanken har slagit mig. Oj vilken överraskning!
Att jag kanske inte ens är gravid.
I alla fall i början tänkte jag väldigt mycket på det. Tänk om jag inte är gravid? Tänk om jag bara är allvarligt sjuk och kräks hela tiden. Nu är det ju ganska påtagligt men ibland börjar jag tänka att magen kanske bara är en jättestor cysta som rör sig och växer i en rasande takt? Väldigt konstig men ändå legitim tanke.
Tänk om bebisen får Williams buskiga ögonbryn och min jättenäsa?
Tror att alla tycker sina egna barn är gulliga så klart och att oron för att få ett fult barn är väldigt vanlig om än helt irrelevant. Jag har börjat tänka på hur synd det vore om barnet om hon fick alla våra mindre vackra sidor. Tillexempel Willes unibrow, min breda näsa, Willes obefintliga läppar, min korta kropp etc etc. Alla dessa sidor är ju såklart fina på oss var och en, men om de plussas ihop och hamnar på en stackars människa kanske det känns lite väl övermäktigt. Tänker mig också att det nyfödda barnet har ett vanligt bebisansikte men med jätteögonbryn och vuxennäsa, typ så här:
Stackars Elma, pray for her.
2 kommentar(er)
