KIMNAR

Morfar
Jag måste få skriva av mig lite. 

Morfar somnade in igår. Han var sjuk. I cancer. Jävla skitsjukdom jag är så helvetes förbannad på den!!! Det är så orättvist och jag orkar inte mer. Världens starkaste morfar ska inte behöva bli liten och svag och uppäten av en vidrig jävla sjukdom. Men han fick lämna livet stilla och lugnt utan smärta och det känns fridfullt.

Men jag är glad för att jag fått ha min morfar i 26 år. Jag är glad för att han varit så närvarande under min uppväxt. Jag är glad för att vi bodde grannar när jag va liten och fick ses nästan varje dag. Jag är glad för att han lärde mig tälja, fiska, måla, filéa abborre, våga vara knäpp och använda min fantasi. Jag är så glad att han fick se mig växa upp och hitta hem. Jag är glad att han fick se var jag bor i Bromma. Jag är glad att han fick träffa min stora kärlek William som han tyckte så mycket om. Jag är så glad att han fick bli gammelmorfar åt min dotter. Jag är så glad att han fick hålla, krama, mysa och skratta åt Elma. Jag är så glad att han fick vara med på hennes dop. Jag är så glad att han hann vara med på hennes första jul. 

Jag är så glad att vi var hemma när allt tog slut. Jag är så glad att jag fick pussa på dig och hålla i dig och säga hejdå. Jag är så glad att jag vet att det finns något mer efter livet och att vi ses igen när jag är klar här på jorden. När jag fått ge mina barn, barnbarn och kanske barnbarnsbarn samma sak som du gett mig. 

Jag kommer alltid älska dig morfis. Nu ska vi ta hand om varandra, mormor och katten åt dig. Sen vet jag att du alltid är med oss vad som än händer. Jag ska tänka på dig varje dag. 

(null)

Nu står du nog och fiskar på en brygga någon annanstans. Hejdå på en stund.