KIMNAR

Det här oroar jag mig mest för inför förlossningen
En vanlig fråga jag får så här mot sista delen av graviditeten är ju så klart "Är du inte rädd inför förlossningen?". Sanningen är att jag faktiskt inte är rädd alls. Vilket är lite konstigt eftersom jag brukar vara en ganska orolig person. Känns lite som att min hjärna har bestämt sig för att vi inte ska oroa oss för det här för då kommer det bli så sjukt jobbigt för oss båda fram tills det är dags. Här är i alla fall de saker som jag är orolig för, men som sagt finns inte detaljen att jag ska klämma ut en unge genom ett litet hål och ha obeskrivligt ont i kanske flera dygn med på listan.

  1. Att vi ska fastna i bilkö när vi är på väg in till förlossningen. 
    Vi bor i Bromma och ska förmodligen föda på BB Stockholm på Danderyds sjukhus (om det finns plats just då det vet man ju aldrig). Från oss till sjukhuset tar det 17 minuter men då snackar vi noll trafik. Det är ju i regel alltid kö någonstans i Stockholm och att vi skulle klara oss skulle innebära en sjuhelvetes tur. Min förhoppning är att vi får åka in på natten så det knappt finns några bilar ute plus jag tänker att det kommer vara i mitten av sommaren och hur många åker egentligen bil då (kanske jättemånga jag vet inte?!?!).

  2. Att någonting ska gå fel och jag inte får den berömda "brickan". 
    I målbilden inför förlossningen ingår ju så klart brickan man får när ungen är ute. Torra mackor, alkoholfri cider och en svensk flagga i trä inburen på rummet av personalen. Min stora skräck är att jag av någon anledning skulle missa den här brickan och att William ska äta upp allt utan mig. Mycket kan ju hända men tillexempel om jag måste in på operation för att plocka bort moderkakan eller behöver göra urakut kejsarsnitt, då kommer jag ju förmodligen ligga på uppvak när brickan borde kommit på tal. Känns lite larvigt att skriva in det här i förlossningsbrevet men det kanske är lika bra att göra det, vill inte missa chansen till min första torra macka som förälder för allt i livet. 

  3. Att vi ska krocka på vägen hem från BB.
    Det här är en seriös skräck alltså! Tänk er vilket antiklimax! Vi har klarat allting fram tills dess men att köra hem ungen utan att utsätta den för livsfara klarar vi inte. Funderar så mycket på detta alltså. Kan vi gå hem? Kan vi ta bussen? Kan vi bara få stanna kvar på sjukhuset tills bebisen är tonåring typ och inte känns lika fragil? Kan jag slå in bebisen i någon form av frigolitoverall? Kan vi bygga en ogenomtränglig luftbubbla som vi kan ha bebisen i som skydd så länge den är skör? Jag har verkligen ingen bra lösning på hur vi ska klara oss, känns dömt att misslyckas. Eventuellt bygga om bilen till en pansarvagn kanske är svaret. Hatar alla stockholmsjävlar som måste köra och hetsa i trafiken så pass mycket! Kan vi sätta upp en såndär EPA-traktor triangel på bilen och bara köra i 30 km/h hem? Poliseskort? Förslag mottages tacksamt.

Kommer den här lelle bilen klara av att köra oss och avkomman säkert hem?!?

Som ni förstår är min hjärna inte av den förnuftiga och klarsynta sorten just nu. Återkommer i ett senare inlägg med vad jag ser fram emot inför förlossningen.