KIMNAR

Att vara allmän egendom som gravid
Här följer lite reflektioner som jag gjort sedan jag blev gravid. Det är kanske allmänt känt för de flesta att kvinnan går från att vara i viss mån sin egen person till att bli en allmän egendom, någon som man helt enkelt kan kommentera och klappa på som man vill. Jag kanske inte riktigt hade koll på i hur stor grad detta skulle utspela sig men efter sex månader som gravid har jag gjort en del observationer:



Det är fritt fram att kommentera storlek på magen.

"Du ska ha snart va?" "Är det två där inne eller?" "Oh jäklar vad stor du blivit!" är tre av fler frågor/konstateranden jag fått höra. Visst meningen är ju att jag ska bli stor eftersom jag bär ett barn i mitt sköte men för i satan tygla er! Det finns ingen hejd på folk och det är som att all hyfs rinner av så fort de får syn på en gravidmage. Ska börja kommentera alla medelålders män med pondusmage jag möter med liknande konstateranden "Men guuuuud vad stor du har blivit?!?!". 

Det är inget konstigt att fråga hur mycket man gått upp i vikt. 
Hänger ihop med tidigare observation men den fräckheten alltså! "Jaha hur mycket har du gått upp nu då?". Försöker sätta det i perspektiv, tänk om jag skulle gå runt och fråga folk hur mycket de hade gått upp i vikt de senaste sex månaderna, tror inte det skulle bli så populärt. 

 
Klappa på magen, även om du inte känner personen.
Jag känner mig ändå väldigt förskonad från detta fenomen men har ändå blivit utsatt för det några gånger. Utan undantag av äldre kvinnor. Och visst det kanske känns som en jättebra idé att klappa en vilt främmande person eller kollega på den rundade gravidmagen för att du blir sentimental och tänker tillbaka på din egen graviditet men snälla, håll fingrarna i styr. Jag har inget problem med att vänner eller släkt klappar på magen men en tumregel kan ju vara att fråga lite försynt innan. Okej? 

Fråga om det var planerat.
"Jahaaaa men va det planerat?" är en fråga som hoppar ut folks munnar förvånansvärt mycket. Jag kan tycka att det känns lite som ett övertramp och att frågan är synonymt med "Hur ofta knullar ni egentligen?". Jag tror jag vill hålla det för mig själv helst...

Fråga vad barnet har för kön. 
I princip alltid den första frågan som någon ställer så fort de får nys om att man är gravid. "Jahaaaa vet ni vad det blir?". Jo men vi hoppas på att det blir en människa. Tänker att det måste finnas så mycket intressantare saker att fråga än att direkt behöva sätta ett kön på den nya människopersonen. Jag menar inte att jag kommer uppfostra mitt barn till att vara könlöst men ja, det hela är ju en ganska komplex diskussion som vi kan ta någon annan gång. Tycker bara att vi kan fokusera på att det är ett barn där inne, inte om det är en flicka eller pojke. 

Vad ska hen heta?
Jag förstår verkligen nyfikenheten. Och jag själv har säkert ställt frågan flera gånger till gravida. Men också här tycker jag att man kan ta det lilla lugna. Jag tror att föräldrarna själva kommer berätta för dig tids nog vad barnet får för namn, och om du inte får reda på det då så kanske du inte hade någon anledning att fråga från början. Också den här roliga och finurliga kommentaren från folk att "Hööhö, Bengt är ett bra namn, det heter jag!", please spare me. 

Graviditet är ingen sjukdom.
Eftersom jag varit sjukskriven större delen av graviditeten är nog den här kommentaren den jag fått mest. "Graviditet är ingen sjukdom!" Nej tack jag vet men jag skulle gärna vilja se hur bra du skulle jobba om du kräktes fyra gånger per dag och inte kunde äta någonting annat än en riskaka per dygn. Denna uppfattning delas ju av samhället i stort, Försäkringskassan exempelvis som systematiskt väljer att neka gravida sjukpenning just för att de är gravida. Jag tycker verkligen att samhället borde skämmas! Sätt det i perspektiv tack. Hade män varit gravida så hade det förmodligen varit lagstadgat att de inte skulle behöva jobba på 9 månader. De skulle få vara lediga från jobbet med full lön samt vara inlagda på något trevligt spa hela tiden med fri tillgång till massage, gravidyoga, kostrådgivning, läkare och profylaxkurser. Graviditet är ett kvinnoproblem som vi helst ska vara tysta om och hålla för oss själva, inte klaga och begära sjukskrivning samt bli en last för samhället. 

Tips på hur du kan bemöta en gravid kvinna istället: 
  • Hur är det med dig?
  • Hur länge har ni kvar till förlossningen? 
  • Hur trivs du med att vara gravid? 
  • Ser ni fram emot att bli föräldrar?
  • Dela trevliga minnen från din egen graviditet eller tiden som nybliven förälder. Ge stöd och säg någonting positivt om din egen förlossning.
Jag förstår så klart att det flesta gör alla de här sakerna av välvilja och jag förstår att det kliar i fingrarna så fort man ser en gravid mage som man bara vill klämma på (nej det förstår jag inte jag har aldrig gjort det). Det här är någonting som jag behövde få ur mig pga gravid och sur på samhället.